Sidan är under uppbyggnad

DFC - "Nästan Helt Seriöst"

Den svenska undergroundpunkens förmåga att leverera oväntade och absurda musikaliska pärlor visar sig återigen med De Flygande Chipstuttarna och deras 7-tumsvinyl "Nästan Helt Seriöst".

Med en titel som anspelar på en ironisk förhållning till musik och livet i stort, bjuder den på fyra låtar som är lika delar kaos och genialitet.

Plattan öppnar starkt med "Diggi-Loo Diggi-Ley Vi Hatar Herrey" en energisk antithesis till schlagerglamour. Här rivs Herreys glansiga framgångsrecept i stycken med skrikiga gitarrer, slamrande trummor och en rå sång som skiftar mellan ilska och ren sarkasm. Texten är full av hån och humor, en ironisk känga till 80-talets popkultur.

Nästa spår är en mer seriös – men inte mindre aggressiv – låt. "Fucking War" med text som 

speglar frustration över krig och världens tillstånd, känns det som ett politiskt inlägg från bandet. Musikaliskt lutar låten mot en klassisk punk-attack: kort, hårt och rakt på sak. Den primitiva inspelningen förstärker känslan av äkthet.

I "Mitt Livs Novell" blir det plötsligt mer personligt och nästan melodiskt – för punkmått mätt. Texten handlar om misslyckanden och absurditeter i det vardagliga livet, men levereras med en uppgivenhet som balanseras av bandets ständigt närvarande glimt i ögat. Det är en udda men charmig kontrast till övriga spår.

Skivan avslutas med "Du Är Hjärndöd", en adrenalinfylld känga som riktar sig till samhällets fånigheter. Det här är rå, enkel och rättfram punk som inte ber om ursäkt. Texten är lika simpel som effektiv: det är ilska på burk med distade ackord och ett tempo som inte ger 

dig tid att andas. Nästan Helt Seriöst är kanske inte för alla – men det är nog inte poängen heller. Den här skivan är en hyllning till den obrydda och anarkistiska andan inom punkrörelsen. Inspelningen är rå och lo-fi, men det bidrar bara till känslan av att detta är en ärlig och opolerad produkt av sitt sammanhang.

För fans av absurd humor och rå energi är detta ett måste, medan andra kanske behöver lite mer övertalning för att uppskatta dess charm, en kaotisk och underhållande resa, om än inte helt seriös.

Moralpanik! - "Tatuerade Entreprenörer"

Här hörs arv från band som The Clash och Dead Kennedys, särskilt i låtar som kombinerar ilska med en satirisk udd, men även av band från den amerikanska punk- och punkrockscenen som Bad Religion, Rancid och NOFX. Dessa band är kända för sina snabba riff, melodiösa inslag och träffsäkra, ofta ironiska texter – något som Moralpanik också bemästrar.

De amerikanska influenserna märks särskilt i bandets förmåga att skapa minnesvärda refränger trots den övergripande hårdheten i deras sound. Men de lyckas samtidigt göra soundet till sitt eget – något som gör dem till en intressant och angelägen akt på den svenska punkscenen.

Det finns flera starka spår och ett av dessa är titelspåret "Tatuerade entreprenörer", där bandet skarpt ironiserar över jakten på självförverkligande och kapitalistiska ideal. Det är en text som både provocerar och bjuder in till reflektion. Här lyckas Moralpanik hitta balansen mellan ilska och humor som gör deras budskap både roande och allvarligt på samma gång. Det finns många andra höjdpunkter där bandets samhälls-kommentarer är träffande och aktuella.  Moralpanik lyckas med konststycket att skapa en helhet som är både väl sammanhållen och mångbottnad.

"Tatuerade entreprenörer" är en intensiv resa, och bandet visar på imponerande skicklighet i att både engagera och ruska om lyssnaren.

Som sagt tar texterna ofta sikte på kapitalism, individualism och andra samhällsfenomen som påverkar individens välbefinnande och samhällets solidaritet. Här hörs inspiration från poeter och textförfattare som Joakim Thåström och Stefan Sundström, som också använder sin musik för att ifrågasätta samhällets strukturer och ideal. Skivan är ett måste för alla som längtar efter musik med både nerv och budskap, där varje låt känns angelägen.

Sammanfattningsvis är "Tatuerade entreprenörer" ett starkt album som på ett kreativt sätt förmedlar både ilska och klarsynthet. Moralpanik har med denna skiva levererat något som känns som en nödvändig röst i dagens musiklandskap, en skiva där både text och musik levererar det oväntade, och som verkligen kommer stanna kvar hos lyssnaren.

Och detta är ett av de bästa släppen i punkgenren 2024, ett måste i punksamlingen.

Punklegenderna från Tranås,Rövsvett, är tillbaka med en liveplatta som fångar deras kompromisslösa energi och råa punkanda.En kväll på Lisebergär precis vad titeln lovar – en intensiv och svettig spelning som cementerar bandets status som en av Sveriges mest långlivade och autentiska hardcoreakter.

Redan från första ton förmedlar albumet känslan av att stå mitt i publikhavet, med ett öronbedövande tryck från scenen och en oförställd glädje från bandet. Låtarna är korta, snabba och kompromisslösa – precis som punk ska vara. Klassiker som "Jesus var en tomte" och "Jag vill ha en kanot" framförs med samma råstyrka och frenesi som de alltid gjort, och bandets humor och samhällskritik är lika 

skarpa som någonsin. För att vara en punklive måste jag ändå säga att ljudbilden är rå men inte överproducerad, vilket ger inspelningen en autentisk känsla. Jerkers riviga stämma, de snabba gitarr riffen, och smattrande på bassträngarna tillsammans med energiska trummor som bryter igenom på ett sätt som verkligen förmedlar den intensitet som bara en livekonsert kan ge. Det märks att

Rövsvett fortfarande har kvar sin hunger och att de älskar att stå på scen, något som verkligen smittar av sig på lyssnaren.

Den nästan kaotiska energin på skivan är dock inte för alla. De som föredrar en mer polerad produktion eller längre och mer strukturerade låtar kanske inte finner detta lika tilltalande. Men för fans av hardcorepunk som mig själv är 

"En kväll på Liseberg" en ren adrenalinkick och en påminnelse om varför Rövsvett fortfarande räknas som en av genrens giganter i Sverige.

Sammanfattningsvis är En kväll på Liseberg ett måste för alla som uppskattar äkta punk utan krusiduller. Det är högt, snabbt och direkt – och precis så som vi vill att Rövsvett ska låta. Om du inte kan vara på plats själv, är detta det näst bästa sättet att uppleva deras otyglade livekraft.

Kan ju hända att jag är något partisk i denna recension då detta är mina husgudar som jag mer eller mindre följt sedan 1983, kan komma fler Rövsvett recensioner framåt men tills dess så kan ni inhandla denna eminenta platta genom MP Records Tranås. Väl investerade pengar

Rövsvett är tillbaka, och det är inte bara kaffet som är starkare – hela skivan är som en käftsmäll med kängor på!

Det här släppet är en energiexplosion som visar att veteranerna från Tranås fortfarande vet hur man levererar brutal, kompromisslös hardcore med ett sound som både överraskar och slår en rätt i magen.

Titellåten "Starkare Kaffe Till Jul" sparkar igång skivan med bjällror och en nästan melodisk introduktion (för att vara Rövsvett), men oroa dig inte – det dröjer inte länge innan den förvandlas till ett rasande punkmonstrum. Texten är lika kärv och svart som en kopp överrostat bryggkaffe, och man kan nästan känna koffeinchocken när riffen maler på som .

en gammal espressomaskin. Det här är inte bara en låt, det är en jävla adrenalinspruta

I "Tjuvarnas Kung" går bandet all-in på sin klassiska råhet. Det är snabbt, argt och så oslipat att det känns som att någon skrapar med sandpapper direkt på ens trumhinnor. Låtens tema – en rå men träffsäker spark mot maktmissbruk och hyckleri – känns så tidlös att man vill ställa sig och skrika med tills rösten spricker.

Den sista låten "Jag Hatar Mig Själv" är kanske den mest personliga och samtidigt den mörkaste. Med en text som gräver ner sig i självförakt och frustration lyckas Rövsvett skapa något som är både brutalt ärligt och vansinnigt uppkäftigt. Det är en råsop för själen, och .

refrängen är lika catchy som den är smärtsam.

Slutsats:

"Starkare Kaffe till Jul" är inget mindre än en triumf för Rövsvett. De vågar testa lite nya

grepp utan att tappa sin essens – skitigt, rått och vansinnigt intensivt.

Det här är en skiva som känns både som ett nostalgiskt knytnävsslag från 80-talet och en fräsch injektion för punkscenen 2024. Bland det bästa Rövsvett har släppt och ett måste i samlingen

Starkare kaffe? Starkare punk? Rövsvett gör båda. Köp skivan. Drick en kopp. Skrik.

Skithuvves debut-LP är en punkrocksfest som skiter fullständigt i konventioner och istället bjuder på rå energi, glimten i ögat och låtar som är lika allsångsvänliga som de är kaotiska.

Med ett sound som känns som en kollision mellan tonårsrevolt och vuxen självdistans, lyckas Skithuvve leverera något både oförutsägbart och charmigt. Det är låtar som fastnar – vare sig du vill eller inte. Från öppningsspåret, där gitarrerna rasar in som en ångvält, till de sista tonerna som ebbar ut i något som låter som en krogstängning, är albumet en berg-och-dalbana av riff, skrik och skratt. Låtar som "Upp till camping" och "Dumma dig" sticker ut som självklara favoriter, med texter som på ett eller annat sätt lyckas förvandla vardagliga irritationsmoment till punkiga hymner. 

Och så har vi ”Gröt är också middag”, en 15-sekunders pärla som lika gärna kunde ha varit ett skämt men i stället blev en viral succé. Den visar på Skithuvves förmåga att skapa musik som är enkel, träffsäker och otroligt rolig.

En Mockumentär på Skiva. Bandet beskriver själva sin musik som "en mockumentär i ljudform," och det är en perfekt beskrivning. Texterna är laddade med humor och absurditet, men precis som hos de bästa satirikerna döljer sig en genuin kärlek till punkens gör-det-själv-anda bakom flinet. Det här är inte musik som försöker imponera – det är musik som vill underhålla, och den gör det med bravur.

En Punkrockens Återfödelse. Skithuvve startade som ett studioprojekt och har sedan dess utvecklats till ett fullfjädrat band som levererar på alla fronter. Albumet fångar den

resan, från de enkla idéerna till en självsäkerhet som kan få vilken punkveteran som helst att le igenkännande. Det är skitigt, det är högljutt, och det är precis vad svensk punk behöver just nu.

Bästa spår:
"Upp till camping" – för allsången.
"Gröt är också middag" – för skrattet.
"Dumma Dig" – gitarr riffet

Skithuvve har med sin LP skapat något som påminner oss om punkens kärna: energi, enkelhet och ett slags galen glädje.

Det här är en platta som kommer få både gamla punkare och nya lyssnare att knyta näven i luften – och skratta högt medan de gör det.

Slobobans Undergång – "Så Är Det" Slobobans Undergång är tillbaka – och vilken återkomst det är! "Så Är Det"markerar en efterlängtad comeback från ett av den svenska punkens pionjärband, och resultatet är en skiva som både blickar bakåt och framåt, med en energi som känns lika relevant idag som under bandets tidiga dagar.

Skivan öppnar med"Galet Desperat", en låt som sätter tonen direkt med rå energi och kompromisslös attityd. Här finns inga krusiduller – bara ren och skär punkexplosion som får hjärtat att banka i takt."Ge Upp"följer upp med en mer klassisk punkmelodi, där frustration och samhällskritik vävs samman till en träffsäker käftsmäll.

"Ett Annat Liv"och"Sväva I Det Blå" ger skivan ytterligare dynamik, med en balans mellan aggressivitet och melankoli som visar bandets bredd. Sidans B:s öppningsspår"Så Är Det (Idiologi)"levererar en textmässig käftsmäll som känns lika angelägen som när bandet först började spela. Här finns ett driv och en intensitet som får en att vilja sjunga med och höja näven i protest."Du Och Jag I Döden"tar oss till en mörkare plats, där text och musik smälter samman till en nästan hypnotisk upplevelse."Klockan 3.44"och"Biten"rundar av skivan på ett sätt som lämnar en både euforisk och hungrig på mer – precis som en bra punkplatta ska göra.

Det som gör "Så Är Det" så imponerande är att Slobobans Undergång lyckas behålla sitt 

klassiska sound samtidigt som skivan känns fräsch och angelägen. Det är en hyllning till den svenska punkens arv, men också ett bevis på att genren lever och frodas. Produktionen är precis lagom rå, låtarna är tajta och kompromisslösa, och energin är på topp.

För både gamla fans och nya lyssnare är "Så Är Det"en skiva att kasta sig över. Slobobans Undergång har bevisat att de fortfarande är en kraft att räkna med – och vi hoppas att det här bara är början på nästa kapitel i bandets historia.

Melodiöst och klockrent, ett måste i backen där hemma