"Skithuvve Ett namn så bra att folk köper tröjor innan de hört musiken."

Vad är er största inspirationskälla – kaos i världen, vardagens små irritationsmoment, eller något helt annat? Vardagen! Roliga anekdoter vi fått berättade för oss, överhört på krogen eller varit med om själva. Vi plockar här och där ifrån.

Är det någon särskild låt eller text ni skrivit som ni är extra stolta över? Vad betyder den för er? Vi blev ombedda att göra ett intro till en podd som heter Gröt är också middag. Vi skrev texten samtidigt som vi spelade in låten. Med andra ord så var det en snabb process. Själva låten är i original 15 sekunder. När den var klar la vi upp den på Instagram och den reelen fick stor spridning. Idag har den setts 351 000 gånger. Många som inte ens gillar punk tycker att den är rolig. Så en låt som vi inte ens skulle släppa fick spinn.

Hur mycket humor ligger i era texter – och hur mycket är ett rått allvar som bara låter roligt? Vi skriver texter främst för att roa oss själva så det är inte mycket allvar alls i texterna. Vi brukar använda karaktären Skatan som vi ser som en kvinnlig stökig Karlsson på taket-karaktär och hur hon ser och bemöter vardagen.

Vad handlar er senaste skiva eller låt om? Och hur kom ni på temat?

Kommande låtar har likt de tidigare skivorna ingen röd tråd. Det är inte så noga för oss. Känner vi för att släppa en ballad så gör vi det, bara vi tycker att idén är rolig. Kommande LP innehåller låtar om livet, öl, störiga människor, krogen och mopeder. 

Finns det någon låt ni skrev till albumet som inte kom med – och varför? Ja, vi har en låt som vi spelat in men inte kommer att släppa. Det är en bra låt med bra melodi men vi fick aldrig till någon riktigt bra idé med den. Den blev textmässig inte så rolig helt enkelt. 

Om er senaste låt var en film, vilken genre skulle det vara? (Komedi, skräck, dokumentär om misär?) Hela Skithuvve som band samt låtarna skulle nog räknas som en mockumentär. 

Vad hoppas ni att publiken känner eller tänker när de hör era senaste låtar? Vi hoppas att folk får sig ett fniss och inte tar det på så stort allvar. Vill man hitta något större djup i texterna så får man lyssna på ett annat band.

Vad är det mest galna som hänt under en av era spelningar? Vi har bara spelat en gång hittills och det var på Örebro punkfest. Det mest galna var nog helt enkelt att det blev av, vi hade tänkt att aldrig spela live. 

Vad är er drömspelning? En intim klubbspelning eller en gigantisk festival – eller kanske något helt oväntat? Vi har nog lite olika drömmar. Puman säger att han gärna skulle vilja spela utanför Europa med Skithuvve. Skatan ville aldrig spela live från början men tycker att det känns stort att vi ska spela på punkbåten 2025. 

Hur reagerar ni om publiken är lite för stillsam – och hur hanterar ni om de blir för vilda? Som vi tidigare nämnt har vi endast spelat live en gång. Publiken på Örebro punkfest var underbara så förhoppningen är att vi får samma respons vid nästa speltillfälle.

Har ni någon ritual innan ni går upp på scen? (Om inte, borde ni kanske skaffa en?) För att något ska kallas ritual så måste man ha gjort något mer än en gång. Vi har ju bara spelat live en gång och då drack vi öl innan spelningen… och det kommer nog bli en ritual. (red. Anmärkning: Nånstans kanske man hade önskat svaret att man äter en gemensam grötmiddag!)

Vilken är er absoluta favoritrad i någon av era låtar att framföra live – och varför? ”UPP TILL CAMPING” på grund utav gensvaret och allsångsvänligheten. 

Om ni kunde beskriva er själva som band i tre ord, vilka skulle det vara? Opretentiösa, humoristiska och livsbejakande.

Hur mycket "Skithuvve" är ni utanför scenen? Är ni snälla i kön på ICA eller rebelliska även där? Vi är väldigt snälla kö-ståare. Hjälper tanter med tunga korgar och väntar på vår tur.

Vilka missuppfattningar möter ni om punk och om er som band? Att det är mer seriöst än vad det egentligen är.  

Om ni bara fick ge ett råd till någon som vill starta ett punkband, vad skulle det vara? Bara gört! 

Vad är nästa stora mål för Skithuvve – och vad ser ni som den största framgången

hittills? Nästa stora mål är att spela in nya låtar. Det är det som vi tycker är roligt med Skithuvve. Att få umgås, dricka öl och skapa låtar. Största framgången är att vi tog steget från att vara ett studioprojekt till att spelande live-band. Det var inte meningen men har blivit ett roligt inslag i det som är Skithuvve.

Kaos, energi och glädje

MoralPanik! sätter tonen för svensk punk

Med sin explosiva mix av samhällskritik, sarkasm och ren spelglädje har MoralPanik! blivit ett namn att räkna med på punkscenen. Bandet, med rötter i Norrköping och Finspång, tar sin musik på största allvar – utan att ta sig själva på för stort allvar. Med låtar som "Det händer igen" och "Jaktlobbyn" riktar de sina frustrerade känslor mot allt från troféjägare till inskränkta punkpoliser. Deras mål? Att skapa kaos, utmana fördomar och kanske få publiken att ramla upp på scenen medan polisen väntar utanför.

MoralPanik! – namnet väcker onekligen tankar. Vad är historien bakom det, och varför valde ni det?  Efter ett antal olika förslag kom vi fram till Moralpanik!

Det låter punkigt och bra!

Om ni skulle skapa moralpanik med en enda låt, vilken av era skulle det vara? 

Det beror väl på i vilket sammanhang. ”Jaktlobbyn” skulle nog skapa panik i vissa jaktsällskap. Framför allt hos troféjägarna!

Hur träffades ni som band? Var det kärlek vid första riffet, eller en serie lyckliga (eller olyckliga) misstag?  Första gången vi alla träffades var troligen någon gång runt 1987, det vill säga stenåldern, vid lilla scenen på Skylten i Norrköping. Om ruffig slamdance räknas var det helt klart kärlek direkt. Det gick väldigt bra när vi började repa. Det var stämning och kärlek i bandet eftersom Tanta, Mikko och Ragge har spelat med varandra sedan urminnes tider. Sedan kom David in med dålig stämning och då blev det ännu hårdare punk.

Vad var den första låten ni spelade tillsammans, och hur lät det jämfört med er musik idag?

Det var nog ”Det händer igen” var nog första låten vi repade ihop och det är en standardlåt i setet nu. Det har hittills varit vår öppningslåt. Vi låter typ likadant idag. Förhoppningsvis låter vi lite tightare och lite bättre. Den musikaliska harmonin fanns från början eftersom vi från Finspång hade spelat ihop så länge.

Om ni inte hade startat MoralPanik!, vad tror ni att ni skulle göra istället? (Förhoppningsvis något som också skapar kaos?)

Då hade vi inte haft något att leva för och duvorna i parken hade inte fått någon mat.

Vad inspirerar er att skriva er musik – är det frustration, humor, eller ren livsglädje?

Ja, det är en kombination av allt detta. Texterna är en bra pysventil för David att få ut sin frustration. I stället för att svära på Facebook får vi skrika på folk på riktigt. David är nöjd med att få skrika på andra och samtidigt får vi beröm och det är ju en rätt bra kombo.

Vilken av era låtar tycker ni bäst fångar er stil och era budskap?

Det går inte att välja ut en bebis. Vi har ganska olika moodes i våra låtar. ”Ingen panik” och ”Arpi Disko” låter väldigt olika precis som ”Det händer igen”. Låtarna representerar olika stilar vi gillar att köra.

Hur ser ni på punk idag jämfört med hur genren såg ut när ni började?

Den stora skillnaden är väl att det finns hundratals olika undergenrer till punken idag. Roligast är att det är så många tjejer i scenen idag. Den gamla punken är svinbra men mycket av det nya kanske är mer varierad.

Är det någon särskild artist eller band som haft en avgörande påverkan på er?

Missbrukarna, Dead Kennedys och Crass.

Vad är er process för att skriva låtar – kommer texterna först, eller börjar det alltid med ett ilsket riff?Oftast börjar det med att någon i bandet har ett riff eller en färdig låt. När vi börjar repa på nytt brukar sången växa fram genom att David provar sig fram för att hitta en melodi. Sedan finns det en massa frustration som har fångats i textidéer som får växa fram i en ny låt.

Vad är det mest kaotiska eller minnesvärda som hänt under en av era spelningar?

Det har varit lite för lite kaos ännu så länge. Folk reagerar mest på att vi har en väldigt annorlunda sättning och framtoning på scenen. Responsen är oftast positiv från publiken.

Hur skulle ni beskriva er relation till publiken? Är det kärlek, hat – eller en mix av båda?

Publiken är en projiceringsyta och oavsett om de vill eller inte får de ta emot våra frustrerade känslor över konstiga saker i samhället.

Om ni fick beskriva en perfekt MoralPanik!-spelning, hur skulle den se ut?

Förvirring, kaos, publiken på scen och bandet på golvet. Polisen väntar utanför.

Vilken är er favoritlåt att spela live, och vad är det med den som gör den så speciell?

”Det händer igen” är ofta rolig eftersom vi brukar öppna med den och vi vill se reaktionerna från publiken. ”Ingen panik” är alltid kul och ”Disko Arpi” gillar vi att spela eftersom den sticker ut.

Vad gör ni om publiken inte riktigt är på er nivå – skriker högre, spelar snabbare, eller lämnar scenen i triumf?

Då försöker vi konfrontera dem och ”peta på dem” lite. Provocera och köra på ännu mer i vår stil.

Vad vill ni förmedla med er musik, förutom ett kraftigt "Vi är här, lyssna!"?

Energi, tryck, aggressionsrelease, någon slags glädje, även om det är allvarliga ämnen försöker vi använda sarkasm eftersom det är ett roligare grepp att förmedla frustration över olika saker. En blandning mellan Crass och Dead Kennedys som ett sätt att hantera frustrationen.

Hur mycket av er musik handlar om samhällskritik, och hur mycket är bara ren energi och glädje?Låtarna handlar antingen om samhällskritik eller mänskliga, märkliga företeelser. Sedan försöker vi blanda upp det med energi och glädje.

Om ni kunde skapa panik hos någon särskild grupp människor med er musik, vem skulle det vara?Framför allt inskränkta människor. Allt från politik till intoleranta människor inom punkscenen som vill vara punkpoliser. Personer som är oförmögna att ta till sig nya tankar. De som låter pissiga saker ske!

Hur skulle ni beskriva er själva som band i tre ord?  Kaos, energi och glädje! Det måste ju vara kul också!

Vad tror ni är den största missuppfattningen om er som band eller er musik?

Att vi är ett annat band som också heter Moralpanik! fast utan utropstecken. OBS! Vi har utropstecken efter vårt namn!!

Vad handlar ert nya album om? Är det något ni ville säga som kändes särskilt viktigt? 

Läs alla våra svar ovan! I första hand gör vi det här för att det är kul och samtidigt får man skriva av sig. Processen är jäkligt kul att från att repa på några riff i replokalen till att få till ett album till slut.

Finns det en specifik låt från albumet som ni tycker fångar essensen av MoralPanik!? 

Som vi har svarat innan finns det olika låtar som representerar oss på olika sätt; ”Det händer igen”, ”Jaktlobbyn”, ”Det händer igen” och ”Arpi Disko”. Vi ville göra en platta som inte innehåller låtar som är för lika varandra. Det är kul med variation och vi lyssnar på väldigt mycket olika musik.

Om ni fick fria händer att göra ett musikprojekt utan begränsningar, vad skulle det vara?

Oj, det finns mycket man skulle vilja göra. Vi i bandet lyssnar på väldigt olika musik och ni får svaret på vårt tredje album, som brukligt kommer vara det experimentella och det album man tar ut svängarna på.

Vad hoppas ni att publiken tar med sig från att lyssna på ert senaste album?

Att det kanske har varit med om något lite annorlunda för att vara inom punksvängen. Vi vill sticka ut lite och hoppas att det uppskattas och att det öppnar några dörrar till lite andra genrer.

Vad är nästa stora mål för MoralPanik!, och vad drömmer ni om att uppnå som band?

Förutom att släppa ett album till tänker vi världsherravälde samtidigt som vi tvingar Jimmie Åkesson att titta på gaypride eller en transa som läser barnböcker för honom.